Som en sista uppgift genomgick vi Expressionismen.
Ordet Expressionism härstammar från franskans Expressionisme och latinets Expressio, vilket är lika med "Uttryck" enligt det svenska språket. Ett uttryck som under 1900-talet har avspeglat människans inre och undermedvetna tankevärld. Inom bildkonsten innebar det att den individuella konstnärens starka känslor, önskningar och frågor skrek inifrån för att få göra sig sedda och hörda. Något som i sin tur resulterade i starka färger, förvränging av linjer samt deformerade former. Kort och gott.
Du ska inte tro att detta var något som gillades av samhället. Snarare att folket skrämdes av detta. Att måla det fula - såsom mänskliga lidelser, fattigdom och lidande, var ju ett hot mot skönheten i målningen. Men skönheten var aldrig målet. Det var den starka inre känslan som skulle forma sig på målarduken. Edvard Munch (1863-1944), en norsk konstnär som var mest känd för sin målning Skriket, ska i försvar mot denna tavla ha yttrat sig på följande sätt: "Ett skrik av rädsla är aldrig vackert".
Enligt Expressionismens riktlinjer kan man säga att målaren Vincent van Gogh samt författaren August Strindberg var föregångare för denna epok. Övriga expressionister värda att nämna är Oskar Kokoschka, Emil Nolde och Max Beckmann.
Då återstår inget annat än att avsluta detta inlägg med mina två expressionistiska verk. Närmare bestämt porträtt. Även om det är svårt att urskilja, ska den första föreställa en person som ligger mig varmt om hjärtat och den andra mig själv. Bada ar gjorda i borjan av december 2009.
Tack och nig!
Och God Jul & Gott Nytt, måste jag passa på att önska...
// Malin :)
Strand i dagsljus. Gjord 7 december 2009.
