Asiatisk konst

Tjohooo!

Under mars manad har vi pa Prisma studerat asiatisk konst. Jag sjalv inriktade mig pa Kina, dvs. buddhistisk konst, kinesiskt landskapsmaleri samt kalligrafi.

Asiatisk historia och kultur ar rik och komplex. Asien bestar av manga lander med olika fargrika samhallen, kulturer och religioner, vilket ocksa farger av sig pa konsten. Det blir en mangfald som gor det svart att definiera en specifik asiatisk konststil.

Buddhistisk skulptur,
Elefantguden.
Gjord 26 mars 2010.

En enande faktor inom dena asiatiska konsten ar anda religionernas inflytande, bade varldsliga t.ex. Buddhism, Hinduism, Islam och Kristendom, men ocksa mindre sadana. Jag har valt att fordjupa mig i landet Kina eftersom jag starkt beundrar den kinesiska konstens landskapsskildringar inom maleri, kaligrafi och det kinesiska bildspraket samt Buddhismen som religion och de harmoniska stildragen som visar sig i den kinesiska konsten i sin helhet.

I den kinesiska konsten har den kinesiska bildskriften (tecknen) haft en enormt stor betydelse för kalligrafin och måleriet som i sin tur har styrt utvecklingen inom keramik, arkitektur samt konsthantverk. De kinesiska konstnarernas uttryck har i landskapsmaleriet kombinerats med luftperspektiv; endast i den buddhistiska konsten har människokroppen haft en framträdande roll.
Kinesisk konst har varierat genom dess antika historia. Den delas in i epoker efter Kinas regerande dynastier och har saledes andrats i takt med dessa. Olika former av konst har ocksa blivit influerade av stora filosofer, larare, religiosa figurer samt till och med politiska ledare. Kort och gott kan begreppet kinesisk konst delas in i foljande kategorier: forfinad konst (utvecklat framst for estetik och/eller koncept snarare an anvandbarhet), folklig konst (ar till skillnad fran foregaende anvandbar och dekorativ istallet for rent estetisk) och performance arts.

Buddhistisk konst har sitt ursprung ur den indiska kontinenten samt Siddhartha Gautama's historiska liv (400-500 f.Kr.). Darefter spreds och utvecklades Buddhismen och dess konst, da den kom i kontakt med andra lander och kulturer runtom i Asien och varlden. Konsten foljde de religiost troende allt eftersom de utvandrade fran sitt hemland, den s.k. Dharman (hinduismens och buddhismens tro pa plikt och rattskaffens vag genom livet) spreds och formades i varje nytt land. I Indien blomstrade och t.o.m. influerade buddhistisk konst utvecklingen av hinduisk konst, fram till dess att buddhismen sa gott som forsvann i Indien kring 900-talet pa grund av den vitala spridningen av Islam vid sidan av Hinduismen.
Religionen utvecklades forst norrut genom Centralasien till Kina, Korea och Japan och in i ostra/sydostra Asien for att forma en nordlig samt en sydlig typ av buddhism. Detta skedde med hjalp av Silk road, ett natverk av utbytesrutter mellan olika lander och platser i Asien, som startade kring ar 0. I samband med detta influerades konsten av manga olika kulturer.
Kring ar 100 e.Kr. gjordes stora anstrangningar genom missionara handlingar da ett stort antal centralasiatiska buddhistmunkar sandes runtom Kina, med hjalp av Silk road. Buddhismen kom till Kina kring det forsta arhundradet e.Kr. och introducerade da nya konsttyper i landet, sarskilt inom skulptur. Pa sa satt inforlivades starka kinesiska karaktarsdrag till den buddhistiska konsten.

Kalligrafi kommer fran grekiskans kallos (skonhet) och graphos (skriva). Detta ar alltsa konsten att skriva vackert eller skrivandet som konst.
Inom kinesisk, koreansk, vietnamesisk och japansk konst har kalligrafin (shufa, pa kinesiska) under en valdigt lang tid haft en stark stallning. I Kina har man sysselsatt sig med detta alltsedan man borjade med mjuka penslar under Handynastin for ca. 2000 ar sedan. I detta kulturomrade avses vanligtvis penselskrift, aven fast man idag ocksa kan inkludera "kalligrafi med penna".
I det gamla Kina var kalligrafin ett av en lard persons fyra masten. Konsten har an idag en mycket hog status.
Pa kinesiska raknar man pensel, black, papper och rivsten tillsammans som studerkammarens fyra skatter(wenfangsibao).

I over tusen ar, sedan Tangdynastin, har kinesiska landskapsmalningar tolkats som bade naturens intima uttryck och som ett satt att formedla djupa kanslor. Om man oversatter de kinesiska tecknen for ordet landskap far man "berg och vatten". Nastan alla kinesiska malningar inkluderar just berg och vatten, oftast i form av en flod. Bergen representerar ett langt liv och vatten lyckans hav. I enhetlig harmoni symboliserar alltsa dessa ett langt och lyckligt liv.
Landskapsmalningar har traditionellt sett varit Kinas favorit bland kinesiska malningar, eftersom de visar naturens poesi. Det ar "naturens natur" som konstnaren forsoker avsloja med denna typ av malning. En sammansattning av flera av naturens element inbjuder till att dromma sig bort i fantasin som landskapet har att erbjuda.
De flesta landskapsmalningarna visar dimma eller moln, som symboliserar lycka och framgang samt anses ha sitt ursprung i unionen av de tva huvudsakliga principerna, yin och yang. Moln och regn kan ocksa hanvisa till sexuell sammanslutning, dar molnen ar en blandning av det manliga och kvinnliga, himmelen och jorden, dar regnet ar unionens klimax. Detta hanvisar till en gammal kinesisk kreationsberattelse dar himmelen, den store fadern och jorden, den store modern ar tankta som ett ihopsatt par forlovade i evigt samlag.
For taoisterna representerade de kinesiska landskapsmalningarna det eviga Tao, den ultimata verkligheten som genomsyrar allt liv. Det ar ocksa i dessa malningar som den overvaldigande upplevelsen av det enhetliga i natur och sjal kan inses. I gamla tider var berg speciella objekt for vordnad som var tankt att forsakra kosmisk ordning och bestandighet. Pa fullaste allvar ansags varje berg ha sin egen bergsgud.

Da avslutar jag detta med det malaysiska uttrycket Jumpa Lagi! (Vi ses igen!)

// Malin




Kinesisk landskapsmalning,
Berg och vatten.
Gjord 26 mars 2010.

Afrikansk konst

Familj. Gjord 28 februari 2009.

Traditionell mask. Gjord 26 februari 2009

Hej & halla!

Jag kande for att borja detta inlagg med mina bilder forestallande det som vi pa Prisma har sysselsatt oss med under de senaste 3 veckorna: Afrikansk konst.

Afrikansk konst ar som namnet antyder, olika typer av konst som produceras i Afrika. Begreppet avser framforallt konst, i form av skulptur, som tillverkas i Centralafrika.
I Afrika finns tiotusentals olika folkgrupper. Alla har religiosa, kulturella samt sociala internationella overenskommelser som ar tydligt avgransade fran sina grannars. Afrika raknas darfor inte som ett enhetligt kulturomrade och den konst som skapas kan ej heller benamnas som en enhetligt kulturyttring.
Dock uppvisar manga av dessa kulturer stora likheter och for att kunna fa nagon form av overblick av den afrikanska konsten kan man t.ex. koncentrera sig pa de folkgrupper som bildat nagon slags kulturcentra, dvs. kulturomraden som starkt paverkat konsten i angransande omraden. Dessa kulturcentra ar totalt ett tjugotal.
Faktum ar att det faktiskt finns ett fatal enande konstnarliga teman angaende den visuella afrikanska “kulturen” i sin helhet.
Manniskofiguren: Manniskans figur har alltid varit det primara amnet inom afrikansk konst I de flesta kulturer, vilket har influerat vissa europeiska traditioner. Detta syns tydligast i uppbyggnaden av manniskokroppen. Manniskokroppen kan symbolisera de levande eller doda, ledare, dansoser, trumslagare, jagare, framstallning av en gud eller en blandning mellan manniska och djur.
Synlig abstraktion: Afrikanska konstverk tenderar att betona visuell abstraktion. Detta beror pa att manga afrikanska konstverk generaliserar stilistiska normer. Forntida egyptisk konst, aven sett som naturalistiskt avbildande, anvander valdigt abstrakta och administrativa rattesnoren. Detta speciellt inom malning, dar anvandningen av olika farger for att representera en avbildad individs kvaliteter och karaktarsdrag.
Skulptur: Afrikanska konstnarer har ocksa en tendens att betona 3-dimensionella konstverk framfor 2-dimensionella. Till och med manga afrikanska malningar och dukkonst var meningen att upplevas ur ett 3-dimensionellt perspektiv. Husmalningar ar ofta sedda som en kontinuerlig design som sveper runtom huset ocg tvingar askadaren att ga omkring verket for att uppleva det fullt ut. Dekorerade klader bars som dekorativa eller ceremoniella plagg och forvandlar bararen till en levande skulptur
Performance art: En utvidgning av den traditionella afrikanska konstens filosofi och 3-dimensionalitet ar ett faktum som lett till att mycket av det ar hantverkeri for anvandning inom upptradande kontexter. T.ex. ar masker och kostymer ofta anvanda inom kommunala, ceremoniella kontexter, dar de ar "dansade". De flesta afrikanska samhallen ar namngivna efter deras masker, men detta namn inforlivar inte bara skulpturen, utan aven meningen med masken, den tillhorande dansen och andarna som finns daribland.
Icke-linjar gradering: Ofta der en liten del av afrikansk design liknande ut i forhallande till en storre del. Detta kom, av Senegals forste president, Louis Senghor, att kallas for "dynamisk symmetri". William Fagg, en brittisk konsthistoriker, jamforde deta med den logaritmiska kartlaggningen av naturlig tillvaxt, gjors av biologisten D'Arcy Thompson. Pa senare tid har det beskrivits i termer inom fractal geometri.
Skulptur som konstform dominerar i framforallt Vastafrika (Mali, Guinea, Elfenbenskusten, Benin, Sierra Leone, Ghana och Nigeria) och Centralafrika (Kamerun, Gabon, Zaire och Angola). I nordafrika dominerar i forsta hand en konst som har sitt ursprung i den islamiska konsten. Manga av de nomadiserade folken dar har inte alls producerat sarskilt mycket konst. I Ost- och Sydafrika dominerar andra konstformer.
Den afrikanska skulpturen har en central roll inom den afrikanska kulten och det ar antagligen sa gott som omojligt att forsta sig pa dessa skulpturer utan en grundlig kannedom om Afrikas religioner och riter.

Tack & hej, allt for mej!

// Malin